Screenbird vs Play Digital Signage: vilken plattform passar dina skärmar?

Screenbird inkluderar live skärmspegling i alla abonnemang, från vilken desktop-webbläsare som helst (Chrome, Edge, Firefox eller Safari), utan extra app eller hårdvara att köpa. Anslutningen är peer-to-peer: någon i ett mötesrum eller klassrum delar sin laptopskärm direkt till tv:n på några klick, och videoströmmen går aldrig via Screenbirds servrar.

Play Digital Signage har ingen publicerad funktion för live skärmspegling: deras fullständiga prislista med funktioner listar ingen spegling, casting eller skärmdelning, och deras guider för Chromecast och AirPlay handlar om att sätta upp den hårdvaran för att spela signage-innehåll, inte att dela en laptopskärm till den.

Om walk-up-delning från laptop betyder något för hur dina skärmar används är det värt att väga in innan prisjämförelsen ens börjar.

Screenbird har ett abonnemang, EUR 12 per skärm och månad vid årlig fakturering (EUR 15 vid månadsfakturering), med allt inkluderat: skärmspegling, analys och proof of play, skärmströmkontroll, split screen, schemaläggning och hela appkatalogen.

Plays stege går från Free, Essential (USD 8), Pro (USD 12) till Ultimate (USD 16) per skärm och månad, med 10 procents rabatt vid årlig fakturering. Enligt deras egen prislista saknar Free-abonnemanget API-åtkomst, skärmströmkontroll, slide-villkor, skärmsynk, larm och nödmeddelanden samt skärmupptagning; och analys med proof of play, dashboarden och granskningsloggen kommer först i Ultimate, så de saknas i Free, Essential och Pro. Plays supportdokumentation noterar också att detaljerade analysrapporter sparas i tre månader.

Inget av detta gör Play till en dålig affär för en gratis enskild skärm. Det betyder att den likvärdiga jämförelsen mot Screenbird är Ultimate för USD 16, där de kvarvarande skillnaderna gäller spegling, språk och hosting snarare än pris.

Screenbird körs på EU-infrastruktur (Supabases EU-regioner tillsammans med Cloudflare) för varje kund, oavsett vem som registrerar sig varifrån. Det är så plattformen fungerar, inte en variabel.

Play driver visserligen EU-servrar (Amsterdam och Frankfurt), och team som registrerar sig från EU hostas där. Men enligt Plays egen integritetspolicy avgörs platsen av den första registreringen: "If the first user on the team signs up from a US-based IP address, then that team's data is gonna be stored exclusively on US servers."

För de flesta team spelar det aldrig någon roll. För en organisation med krav på datalokalisering är skillnaden att EU-hosting hos Play beror på en registreringsdetalj, medan det hos Screenbird gäller för varje konto enligt design.